Signed sealed delivered

Igår shoppade jag ett styck ganska opraktiskt halsband och en styck mycket praktisk lägenhet.

Efter ett års letande så sa det bara pang och så var det klart. Vi la ett bud ett par hundra tusen under accept och hoppades på det bästa. Säljarna hade redan köpt och övriga spekulanter hade inte sina papper klara. Så vi fick den för vårt skambud. Jag tror inte riktigt att jag har smält det än. På perfekt läge har vi lyckats få tag i en bra mycket fräschare lägenhet än något av tidigare bevittnade objekt på Söder  – en kvarts miljon billigare än närmaste budgivning vi varit inblandade i. Enträgen vinner som det så fint heter!

Halsband från Antikt Gammal & Nytt!

Nya bud!

Vi åkte aldrig och tittade på renoveringsobjektet idag. Pappa Byggnadsingenjören gav tummen ned och då är det bäst att lyssna (pappsen såg väl allt arbete som låg framför honom och la sitt veto illa kvickt). Men det är klart att vi gick på visning ändå. Det är ju vår familjehobby nu för tiden. Maken hittade en lägenhet, byggd -89, med krypavstånd till Kottens dagis som vi fick lov att komma och titta på i sista minuten. Den är så långt ifrån sekelskiftet i Gröndal man kan komma och även om den endast med nöd och näppe lyckas uppbåda lite charm så går det inte att komma ifrån: med 2 barn är den perfekt.

Det finns: barnvagnsrum på entréplan, stor hiss, förvaring en masse, hel kyl/frys (viktigt) samt 3 bra sovrum. Gröndal har inget av detta – men å andra sidan fina fönster.
Men Gröndal har inte krypavstånd till Kottens dagis – och det är en tung motståndare att brottas med. Vi älskar nämligen Kottens dagis. Allra mest älskar Kotten sitt dagis, han vänder sig knappt om och vinkar hej då när man droppar av honom på morgonen. Och jag förstår honom, personalen är kanon och de andra Kottarna är så sköna. Idag kom till exempel Adrian två år ut från skötrummet, tittar på mig och säger:

–       Vet du vad som är ish pisch?
–        Nä svarar jag.
–       Det är när jag stoppar händerna i toan.

Hur kan man liksom inte älska ett ställe där man förses med den typen av viktig info varje dag. Ni fattar ju vad Kotten lär sig (stoppa händerna i toan, reds anm.)

 

And the story goes on and on…

SÅ – det slutade med att vi la oss i kampen om det lilla huset. Vi hade kunnat klämma i lite till (och då faktiskt kanske till och med fått det) men jag fick lite panik av blotta tanken på fönsterna i Gröndal. Bestämde mig för att ta med mig Kotten på en liten utflykt efter dagis och jag får väl hålla med mäklarna i deras mantra: Location, location, location (eller som man säger på danska Belejlighed, Belejlighed, Belejlighed – låter skitfräckt).
Huset ligger vid en vändzon med Trekanten på ena sidan, Vinterviken på andra och Gröndal på den tredje. Visserligen har man Essingeleden ovanför huvudet men med så mycket natur 10 minuter från city får man räkna med lite trafik.

På gatan finner man lämpligt nog en skola, en förskola och inget mer, inte ens någon trafik eftersom det är en återvändsgata.
Lägenheten var fantastisk. Man hör bruset från motorvägen men jag inbillar mig att man vänjer sig. Stora härliga rum med rymd. Och så fönsterna! Fönsterna! Man kan sitta i fönstersmygarna om man vill!

Några minus fanns det så klart var av avsaknaden av hiss är ett av dem, det blir en del släpande på barn med andra ord. Och som i alla äldre lägenheter så är förvaring en bristvara och badrummet behöver fixas.

Men för utom det: perfection!
Så då håller vi  åter igen tummarna för att budgivningen inte ska balka åt skogen den är gången med!

Boende – del 234

Ja det blir ju lite enahanda inlägg på den här bloggen just nu men eftersom den speglar mitt liv (lite förskönat ibland, kaaaanske) så blir det så.

Just nu leder vi budgivningen på det lilla huset MEN vi har lagt vårt sista bud så om mobilen plingar en gång till så är det över. Med detta sagt så kan jag erkänna att jag redan hittat ett objekt som kanske är liiiite bättre: en lägenhet. Och det här visar ganska tydligt hur inkonsekvent vårt bostadssökande har varit från dag 1. Vi har tittat på lägenheter, vi har tittat på hus, vi har tittar på nyproduktion, vi har tittat på totala renoveringsobjekt, vi har tittat norr om stan, söder om stan, väster och stan och öster om stan. Jag har under denna process kommit fram till att helt nyproducerat inte riktigt är jag (gääääsp, det blir så opersonligt) och att söder om stan är det läge som känns mest intressant.
Så nu har jag hittat en lägenhet i en villa från 1911 i Gröndal som ligger inne med dessa
fönster.

Det finns förvisso ingen hiss, men med de balkongdörrarna: vem bryr sig?