11 september

Natten mellan den sista augusti och den första september för 10 år sedan dör en av mina vänner i en bilolycka.
10 dagar senare åker jag och min mamma in till Malmö för att uträtta lite ärenden. Jag sitter kvar i bilen under tiden som mamma springer in i en uraffär för att få nytt batteri i sin klocka. Efter ett par minuter ringer hon mig och säger:
– Marie, du måste slå på radion, det har hänt någonting i USA. Jag vet inte riktigt vad men det verkar vara något omfattande.
Jag lyssnar på radion, mamma kommer tillbaka ut och det är fortfarande inte riktigt klart exakt vad som hänt.
När vi kommer in till city är stämningen väldigt märklig. Dov på något sätt. Främmande människor pratar med varandra i ett försökt att greppa situationen. Det går så klart inte.
Då ringer min mobil igen. Denna gången är det Anna, en av mina närmaste vänner, som berättar att min avlidna väns mamma även hon gått bort. Hennes hjärta klarade inte sorgen av ett förlorat barn.
Den dagen – för 10 år sedan – kom jag ihåg att det kändes som att hela jäkla världen höll på att rämna…

Det gjorde den inte. Men det var en väldigt tydlig påminnelse om hur fruktansvärt bräckligt livet kan vara. Det är lätt att man glömmer det.
Och det är bra att det finns platser och dagar att påminnas av!

Annonser

4 thoughts on “11 september

  1. Ibland är livet bra tungt. Jag minns väntan i ankomsthallen ett par veckor efter tornen rasade. Min mamma var en av dem som skulle komma hem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s